Hatbrott

Inom extremistmiljöer kan brott begås mot exempelvis enskilda individer på grund av till exempel deras etnicitet, sexuella läggning eller religiösa tillhörighet och då kan begreppet hatbrott aktualiseras. Hatbrott regleras i lagstiftningen som en straffskärpningsregel. Regeln påverkar alltså inte vilka gärningar som är brottsliga, men kan medföra att straffet blir strängare än det annars hade blivit.

Inom extremistmiljöer kan brott begås som aktualiserar begreppet hatbrott. Med hatbrott menas att ett av motiven till brottet har varit att kränka exempelvis en viss etnicitet, sexuell läggning eller religiös tillhörighet. Både enskilda individer och grupper av människor kan utsättas, liksom organisationer, institutioner och allmän egendom. Gärningspersonens uppfattning är central, varför den som utsattes för brottet inte behöver ha den egenskap som gärningspersonen åsyftar, gärningspersonen kan även anse att den utsatta representerar befolkningsgruppen ifråga.

Hatbrott regleras i lagstiftningen som en straffskärpningsregel. Regeln påverkar alltså inte vilka gärningar som är brottsliga, men kan medföra att straffet blir strängare än det annars hade blivit.

Det finns även en särskild åtalsregel i 5 kap. 5 § brottsbalken (BrB) som innebär att åklagare under vissa omständigheter får väcka åtal för förolämpningar som anspelar på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskidande identitet eller uttryck trots att detta brott enligt huvudregeln inte får åtalas av någon annan än målsäganden.

Brå redovisar årligen statistik över hatbrott. Statistiken utgörs främst av polisanmälningar som Brå efter en särskild granskning har bedömt innehålla hatbrott, men även av självrapporterad utsatthet för hatbrott utifrån Nationella trygghetsundersökningen (NTU), Skolundersökningen om brott (SUB) och Politikernas trygghetsundersökning (PTU). Statistiken redovisar brott som begåtts med motiv som är främlingsfientliga/rasistiska (det vill säga afrofobiska, antiromska, antisemitiska, islamofobiska, kristofobiska och andra antireligiösa), men också homo-, bi-, hetero- eller transfobiska.

Brå har nyligen genomfört en fördjupad studie om hatbrottslighetens omfattning och karaktär, utsatta individers och gruppers behov eller rättsväsendets hantering av hatbrott (Brå, 2018). Dessutom har en fördjupad studie om antisemitiska hatbrott utförts. I denna studie belyste Brå den antisemitiska hatbrottslighetens karaktär med fokus på gärningspersoner i syfte att få förbättrad kunskap för att kunna stärka det förebyggande arbetet.

Exempel:

Två ynglingar med rasistiska eller nazistiska sympatier hade angripit en mörkhyad man på grund av hans hudfärg. Mannen blev vid angreppet knivmördad och förövaren var endast 16 år vid händelsen. Domstolen kom fram till att motivet för gärningen var att kränka mannen på grund av hans hudfärg eller ursprung. Frågan om påföljd komplicerades av att så unga gärningspersoner endast ska dömas till fängelse om det föreligger synnerliga skäl (30 kap. 5 § BrB). I detta fall kom HD fram till att brottets straffvärde var mycket högt och att en vuxen gärningsperson skulle ha dömts till livstids fängelse (NJA 1996 s. 509).

Lagrumsöversikt

Hatbrott

Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas

om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet.

29 kap. 2 § p 7 BrB

Sidan senast uppdaterad: 2020-04-14