Demonstrationer och ordningslagen

Grupper kan också vilja genomföra åsiktsyttringar i form av demonstrationer. Det är ordningslagen (1993:1617) som reglerar arrangemang av allmänna sammankomster och särskilda tillställningar.

Demonstrationer och offentliga gudstjänster är exempel på sådana allmänna sammankomster som omfattas, vilket framgår av 2 kap. 1 § ordningslagen. För att få anordna en sådan sammankomst på offentlig plats krävs tillstånd från Polismyndigheten enligt 2 kap. 4 och 6 §§ ordnings­lagen.

Polisen får vägra en allmän sammankomst endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller i dess omedelbara omgivning, som en direkt följd av den, eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi. Detta framgår av 2 kap. 10 § ordningslagen, vilken hänger direkt samman med regeln om begränsningar i yttrandefriheten i 2 kap. 24 § första stycket regeringsformen (RF) .

Primärt är det alltså polisen som prövar om en demonstration får genomföras. Om en demonstration konkret berör andras rättsligt erkända intressen kan de överklaga till domstol.

Lagrumsöversikt

Exempel:

Polismyndigheten hade beslutat att bevilja Nordiska motståndsrörelsen (NMR) tillstånd till allmän sammankomst genom att dela ut flygblad och valsedlar samt skylta m.m. på flera platser i Kungälvs kommun under ungefär en månad före valet och en vecka efter det. Kommunen överklagade Polismyndighetens beslut till förvaltningsrätten. Kommunen anförde bland annat att tidigare sammankomster med NMR hade medfört hot och våld samt att ett visst lokalpolisområde hade påtalat att det förelåg en mycket stor risk för allvarliga ordningsstörningar och att den långa söktiden innebar att polisen hade svårt att hantera situationen operativt och taktiskt. Förvaltningsrätten fastslog för det första att kommunen har ett av rättsordningen erkänt intresse i frågan, eftersom den rör ordning och trivsel, vilket är allmänt knutet till kommunen. Därmed ansågs kommunen ha talerätt trots att kommunen inte var part i det beslut som fattats av Polismyndigheten. Vidare konstaterade domstolen att ordning och säkerhet är faktorer som får innebära inskränkningar i de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna (de positiva opinionsfriheterna). Domstolen fann att man endast undantagsvis, och först när andra möjligheter att förebygga oroligheter är uttömda, kan vägra tillstånd till en allmän sammankomst som stödjs av mötes- och demonstrationsfriheten. Tillstånd bör inte vägras enbart på grund av att man kan förvänta sig angrepp på deltagarna från åskådare eller motdemonstranter. Vidare konstaterades att tidigare NMR-arrangemang visserligen hade föranlett ordningsstörningar, men eftersom Polismyndigheten hade vidtagit vissa organisatoriska åtgärder för att samordna insatser som hade med valet att göra, och därmed hade bedömt att ordningen borde kunna upprätthållas, fann domstolen att kommunens invändningar inte medförde skäl att vägra NMR tillstånd till allmän sammankomst. Kommunen överklagade målet till Kammarrätten i Göteborg, som avslog överklagandet och gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten (Kammarrätten i Göteborg dom 2018-08-24 i mål nr 4060-18).

Exempel:

NMR ansökte om tillstånd att hålla allmän sammankomst (demonstration) i centrala Göteborg den 30 september 2017, vilket var samma dag som Bokmässan skulle hållas på Svenska Mässan. Polismyndigheten beviljade ansökan, dock med vissa villkor angående tider och färdväg som avvek från ansökan. Polisens beslut överklagades till förvaltningsrätten av såväl NMR som av Judiska församlingen och Svenska Mässan. NMR yrkade att få tillstånd i enlighet med ansökan. Judiska församlingen yrkade att demonstrationen skulle ske en annan dag och längre från synagogan. Församlingen anförde även att NMR:s demonstration kunde orsaka ett sådant obehag för dess medlemmar att dessa hindrades att utöva sin rätt till religionsfrihet samt att demonstrationen i sig kunde utgöra hets mot folkgrupp.

Förvaltningsrätten konstaterade att ett beslut om att NMR inte alls skulle tillåtas att demonstrera på den aktuella dagen inte kunde vara aktuellt. Ett sådant beslut skulle i princip innebära ett fullständigt avslag på ansökan och mot bakgrund av polisens uppfattning och bedömning av frågan om ordning och säkerhet var det inte att betrakta som helt nödvändigt. När det gällde förhållandet mellan religionsfriheten och demonstrationsfriheten i detta fall framhöll förvaltningsrätten dels att Europakonventionen visserligen innebär att mötes- och yttrandefriheten är lika mycket värda och måste vägas mot varandra, men även att regeringsformen tydligt anger att demonstrationsfriheten endast får begränsas av skäl som ordning och säkerhet eller trafik. Domstolen klargjorde även att om brott, som hets mot folkgrupp, skulle begås vid en demonstration ska polisen ingripa då, och att man inte kunde vägra demonstrationen av detta skäl. Angående färdväg och samlingsplats gjorde dock förvaltningsrätten bedömningen att just denna dag, då Bokmässan ägde rum och den judiska högtiden Jom Kippur också firades, fanns det anledning att ställa särskilt höga krav på bedömningen av ordning och säkerhet. Det kunde till exempel finnas risk för fysiska angrepp mot demonstranterna. Förvaltningsrätten ändrade därför polisens beslut, så att färdvägen för demonstrationen kortades och såväl samlings­platsen som slutdestinationen flyttades.

Domen överklagades till kammarrätten förutom av NMR, nu även av Svenska fotbollförbundet, eftersom den nya slutdestinationen för demonstrationen skulle vara nära en fotbollsmatch som förväntades få många åskådare. Polismyndigheten anförde även bland annat att ändring av en planerad demonstration så nära i tid (kammarrättens dom meddelades den 29 september) innebar svårigheter att upprätthålla allmän ordning och att ett tidigareläggande av sluttiden för demonstrationen skulle förbättra förutsättningarna. Kammarrätten ändrade förvaltningsrättsdomen endast på denna sista punkt och tidigarelade sluttiden (Kammarrätten i Göteborg dom 2017-09-29 i mål nr 5083-17 och 5084-17).

Sidan senast uppdaterad: 2020-03-30