Uthyrning av lokal

De flesta kommuner hyr ut idrottsanläggningar, skolor, föreläsningssalar och teatersalar, samlingssalar och dylikt på kortare eller längre basis. I många kommuner finns också en uttalad politisk ambition att kommunens lokaler ska nyttjas i så stor utsträckning som möjligt istället för att stå tomma.

Kommunerna och regionerna har en viktig roll i arbetet med att skapa goda förutsättningar för ett rikt kulturliv och för idrotts- och fritidsaktiviteter för barn och unga. I samband med denna verksamhet kan det uppkomma frågor om hur kommuner ska agera när olika extrema och/eller våldsbejakande organisationer vill hyra kommunala lokaler.

Kommuner har ingen skyldighet att hyra ut lokaler, och får också bestämma i vilken utsträckning och till vilka ändamål sådan eventuell uthyrning ska ske. Det bör också vara möjligt att bestämma i vilka fall en lokal inte ska hyras ut, om de villkor som ställs är förenliga med objektivitets- och likabehandlingsprinciperna.

Villkoren bör vara på förhand fastställda och dokumenterade, så att det inte kan finnas utrymme för godtycke i det enskilda fallet. Det handlar alltså om att fastställa vilka villkor som gäller, oavsett vilken organisation eller person som kan komma att bedömas med hänsyn till ovan nämnda principer om likabehandling, saklighet och opartiskhet. Vidare ska kommunen också följa de rutiner och den beslutsgång som fastställts.

I detta sammanhang ska kommunen också beakta yttrandefriheten, mötesfriheten och demonstrationsfriheten, vilka innebär att en myndighet inte utan lagstöd får ingripa, vare sig formellt eller informellt, mot att någon använt sig av dessa grundlagsskyddade rättigheter. Rättigheterna får inte begränsas enbart på grund av skillnader i politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning. De kan bara begränsas om det är motiverat av ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, och inte utöver vad som är nödvändigt.

Exempel:

Mötesfriheten, demonstrationsfriheten och yttrandefriheten kan begränsas om det krävs av ordnings- eller säkerhetsskäl i det specifika fallet. Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) har uttalat att ordningshänsyn inte får åberopas som ett ”svepskäl” för att hindra vissa sammankomster eller en viss organisations verksamhet. Det allmänna har också ett visst ansvar för att i första hand försöka avhjälpa de problem som kan uppkomma avseende ordning och säkerhet (se till exempel JO:s beslut dnr 5221-2014 och JK:s beslut dnr 2958-08-21).

Mötesfriheten, demonstrationsfriheten och yttrandefriheten kan begränsas om det krävs av ordnings- eller säkerhetsskäl i det specifika fallet. Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) har uttalat att ordningshänsyn inte får åberopas som ett ”svepskäl” för att hindra vissa sammankomster eller en viss organisations verksamhet. Det allmänna har också ett visst ansvar för att i första hand försöka avhjälpa de problem som kan uppkomma avseende ordning och säkerhet (se till exempel JO:s beslut dnr 5221-2014 och JK:s beslut dnr 2958-08-21).

Det har egentligen inte någon betydelse huruvida oordningen befaras åstadkommas av den som hyr lokalen (eller i ordningslagens fall den som söker tillstånd) eller någon annan, till exempel om det är en kontroversiell sammankomst som kan orsaka motdemonstrationer eller liknande. Däremot ska kommunen göra en utredning och dokumentera vilka anledningar som finns att befara ordningsstörningar och vilka åtgärder som rimligen kan vidtas för att motverka sådana.

Ordningslagen reglerar hur och i vilken utsträckning rättigheterna i regeringsformen kan begränsas, när detta krävs på grund av att ordning och säkerhet inte kan säkerställas. Ordningslagen ska visserligen tillämpas av polisen när det rör sig om offentliga platser, allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar, men den intresseavvägning som aktualiseras är inte helt väsensskild från när en kommun upplåter en lokal.

Av ordningslagen 2 kap. 10 § framgår att en allmän sammankomst endast får vägras tillstånd om ”det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi”. Om regeln kan man i förarbeten utläsa att demonstrationer inte bör vägras enbart av den anledningen att man kan förvänta sig angrepp på demonstranterna från deltagarna i en motdemonstration (prop. 2005/06:11, s. 12). Polisen kan ju normalt förebygga sådana ordningsstörningar på mindre ingripande sätt, till exempel genom att spärra av områden eller utrymmen.

Det är inte klargjort huruvida det är förenligt med objektivitets- och likabehandlingsprinciperna att vid kommunal lokaluthyrning ställa upp villkor om vilka värderingar en hyresgäst får ha eller ge uttryck för. JO har i några närliggande ärenden kritiserat kommunala verksamheter för brister avseende objektivitet och respekt för yttrandefriheten (se exempel nedan). Om kommunen, som ett led i arbetet mot våldsbejakande extremism, ändå väljer att ställa upp villkor avseende sådant som till exempel att användare av lokalerna ska främja och respektera demokratiska grundprinciper och/eller jämställdhet mellan män och kvinnor, måste dessa i vart fall vara tydligt formulerade på förhand. Om kommunen väljer att ha en sådan policy bör kommunen även inrätta ett arbetssätt som innebär någon form av kontroll i anslutning till uthyrningsverksamheten. Det vill säga det bör då finnas ett förfarande där man prövar om den som ska hyra också lever upp till de villkor som har fastställts.

Exempel:

JO riktade kritik mot en nämnd i Göteborgs stad då stadsbiblioteket hade sagt upp ett avtal om lokalhyra med hänvisning till risken för ordningsstörningar. Det var fråga om upplåtelse av en lokal för en föreläsning som skulle hållas med anknytning till ämnet ”invandring och mörkläggning”. Till omständigheterna hörde att den planerade föreläsningen blev kritiserad i medier och att kontakterna med polisen endast hade resulterat i besked om att läget var svårbedömt. JO framhöll att det visserligen kan vara motiverat att ställa in arrangemang av ordnings- eller säkerhetsskäl, men att det inte får bli ”svepskäl” för sådana beslut samt att ”om myndigheter faller undan för tillfälliga eller varaktiga opinioner, och låter innehållet i ett framförande påverka beslut till exempel om att hyra ut en lokal, kan detta leda till en urholkning av de grundlagsfästa principerna om objektivitet och yttrandefrihet, vilket är allvarligt” (JO 2016/17 s. 671).

”Regler om vilka budskap som får spridas i lokaler där det allmänna svarar för verksamheten får inte diskriminera mellan olika enskilda framställningar på grund av budskapets innehåll” (JO 2010/11 s. 619 I).

JO har vidare uttalat att en bedömning av om ett politiskt parti ska ges tillträde till en skola inte får göras beroende av vilka åsikter som partiet kan förväntas föra fram (se till exempel JO 2016/17 s. 610 och JO 2013/14 s. 546).

Sidan senast uppdaterad: 2020-03-30